jag trodde väl aldrig att jag skulle vakna upp till en av årets jobbigaste och hemskaste dagar igår..
men så blev det.
Så mycket tårar som jag grät igår har jag inte gråtit sen 2001 tror jag..och det var inte befriande heller utan riktiga ångesttårar, såna där som man fäller när man inte vet om man ska orka längre. Såna där som inte befriar, inte hjälper utan bara gör allting värre. För att man inser att man inte har någonstans att ta vägen med alla sina känslor.
Jag lever som i en kokong av rädslor, det är farligt att känna efter...
det är komplicerat och fördjävligt.
Usch.
men så blev det.
Så mycket tårar som jag grät igår har jag inte gråtit sen 2001 tror jag..och det var inte befriande heller utan riktiga ångesttårar, såna där som man fäller när man inte vet om man ska orka längre. Såna där som inte befriar, inte hjälper utan bara gör allting värre. För att man inser att man inte har någonstans att ta vägen med alla sina känslor.
Jag lever som i en kokong av rädslor, det är farligt att känna efter...
det är komplicerat och fördjävligt.
Usch.
0 comments:
Post a Comment