Märkligt ändå..

hur vänner kommer å går,
ena dagen bästa,
och inte nästa.

Vi sågs ju inte igår,
men vi hör inte av oss heller,
inte då, inte nu och inte senare.

Jag trodde att jag visste vem du
var, att du visst vem jag var.
Det verkar inte så.

Du skyller på mig, allt är mitt fel.
Jag skyller på oss, vi delar ansvar.
Märkligt ändå, hur du och jag försvann
från varandra, men ändå..

Hittade vi vänskapen på nära håll.
Men inte med varandra.

Nu delar vi inte längre vänskapens
löften, inte hemligheterna, inte vänskapens
kärlek och tillgivenhet.

Vi är främlingar.