Jag borde veta bättre

men jag är alldeles för nyfiken för mitt eget bästa..och kanske en aning dum i huvudet!
Jag borde inte göra så mot mig själv, men jag gör det ändå och när jag nu har sett "henne" så vill jag bara radera min näthinna och minnet av vad som var, vad som har hänt och vad som komma skall. Men som sagt var, jag lär mig aldrig och det här var jävligt dumt gjort av mig!

Jag kan aldrig få tillbaka honom och även om jag skulle vilja vrida klockan tillbaka till tiden "INNAN" det blev ett sjukt förhållande, till tiden när vi bodde i Boden så går det inte. För han är inte min vän längre. Han kommer aldrig att bli det heller. Men så trodde jag aldrig att hans mor skulle skriva ett förnedrande brev till mig som han inte visste om.

Visst, jag ska glömma det här nu.. men för att kunna glömma måste man bearbeta, och vi gör det allihopa på helt olika sätt.. Jag ältar och skriver av mig alla känslor även dom som folk tar illa vid sig av. Synd bara att det är så få av er som förstår hur jag funkar.. Ni därute som tycker att man inte ska "hänga ut" folk.. Ni vet inte hur det är att leva mitt liv. Javisst, jag gör fel, men jag är en jävla människa med många fel och brister och jag ångrar mig ibland, men jag kan inte backa.
Inte när det gäller det här, för det var inte mitt fel från början.

Det var känslomässigt köttslitande och fördjävligt att bli kallad för vissa könsord bara för att jag hade ett förflutet. Men det är bara en bråkdel av vad som hände. Men visst bitterheten finns kvar för jag känner att jag blev behandlad på ett sätt som ingen människa ska bli behandlad på. Så visst om du tycker att jag är elak för att jag sparkar på den som ligger, visst tyck det då! Jag gör bara mitt bästa för att orka med vardagen utan att bli trakasserad och tillintetgjord. Och nu pratar jag inte bara om mina förhållanden till gamla pojkvänner.

Men som sagt var, det var fel av mig att göra på det sätt jag gjorde och det var fel av mig att hänga ut honom till allas beskådning. Så om han någonsin läser detta så vill jag be om ursäkt för att jag sabbade hans tillvaro med mina starka känslor. Förlåt mig, T.