Trazigt...

Min ångest är en risig skog,
där blodiga fåglar skrika.

*
Jag målar mitt hjärta svart
Jag stryper tillförseln av blod
Jag går på en stig av ensamhet
Likgiltigheten gör mitt hjärta tomt
Jag målar mitt hjärta svart.

*
Ångesten andas på mig, blåser
sin röda giftiga rök i min nacke,
dövar mina sinnen med en
andedräkt av ruttna kadaver,
vrider mina tarmar med järnspett
tills magen sprängs & livet
sipprar ut i en strid ström av sura
droppar.
Natten är tung inatt. Kall och hård,
omänsklig. Inhuman. Okänslig.
Blöt och vissen. Ensam.

*

Förvirring is a state of mind.
Det är bara vi som är cp som förstår detta faktum.
Att kunna driva med vår egen sjukdom
gör att vi orkar fortsätta leva med den.

*
Tankar stör min verklighet
där jag fann min falska tröst
Det skulle inte kännas så,
känslan av din ömma röst

Tankar stör min verklighet
springer mig bort
Hjärnspöken talar
om livet, som är kort

Tankar stör min verklighet
i sena nätter jag lider
Ögon förvrängs i ångest
när jag demoner strider

Tankar stör min verklighet
där allt det jag hatar
Ätes upp igen i morgon
när min inre röst tjatar

Tankar stör min verklighet
med alla sina krav
Tillsammans med mitt leende
gräver jag min grav

Tankar stör min verklighet
månen den skär
Lika väl som den speglar
livet jag mig lär

Tankar stör min verklighet
seglar bort i sorg
Tillsammans med döden
hittar jag min borg

Tankar stör min verklighet
lägger ödet i handen din
Sakta så vänder jag mig om,
ser att den är min

Tankar stör min verklighet
verklighet... jag drömt?
Vaknar av min klocka
livets mening

har jag bara glömt.