Efterdyningar

Gillar du vårrullar? Jag också! Idag har jag och min mor vikt 23 stycken som vi tänkte smaska på till middagen. Dags att festa det sista innan man ska börja med sitt löfte till sig själv. Börja träna. Japp du läste rätt. Nu har jag legat på soffan alldeles för länge typ 11 år eller så. Jag tänkte börja mjukt och springa lite lätt och sen kanske jag köper ett träningskort till gymmet.

Det är egentligen ganska otroligt att jag en gång i tiden var riktigt vältränad, med rutor på magen och riktigt starka armar. Årtalet när jag slutade träna var 1997 och jag tränade mest med grabbarna i klassen som var ena riktiga spännelvisar. Men det kanske inte är så konstigt eftersom jag gick i en klass där vi var 2 tjejer och resten killar, flygteknikprogrammet i Luleå.

Det där är konstigt egentligen, de flesta tjejer som jag känner eller ja, de jag umgås mest med i alla fall trivs bäst i sällskap med grabbar. Jag har jättesvårt att göra tjejsaker. Jag har svårt att anförtro mig till tjejer men till killar går det jättebra, det är så .. Enkelt. Inga krusiduller liksom och sjuk, grov humor sån där sarkastisk och cynisk humor. Visst det finns ju undantag. Det finns det ju alltid. Det är lite som med när du som kvinna ska gå till gynekologen, du får välja själv om du vill ha en manlig eller kvinnlig, själv föredrar jag en manlig eftersom de är varsammare än kvinnliga gynekologer, fast det kanske bara är min erfarenhet. Visst finns det säkert varsamma kvinnliga. Det finns ju undantag som sagt.

Jag har ett ex eller jag har egentligen många ex men just den här är speciell för mig. Vi kallar honom för X i denna berättelse.

Vi var tillsammans i fyra år och förlovade och jättekära, eller nja.. Kanske inte det sista året, då var vi mest som bästa kompisar som bodde ihop. Nu är det som så att jag var otrogen och gjorde slut med honom, han flyttade ut ur min lägenhet och jag såg honom inte på ca 10 månader. Jag skaffade ett nytt liv, med nya vänner och nya pojkvänner. HURSOMHELST så träffade jag honom igen förra sommaren som vän först och sen försökte vi väl kanske känna in oss om vi skulle kunna ta upp tråden igen, det visade sig att det inte funkade. Men vi är vänner. Bästa vänner. Så känner jag det i alla fall, om han gör det vet jag inte. Han har träffat en ny flicka nu, han flyttar till en annan ort om bara någon vecka.

Ärligt. Nu. Jag är svartsjuk. Som fan!

Vad i helvete skaffar han sig en ny tjej precis innan han flyttar? En ny människa som ska bli hans bästa vän, en ny person som ska försöka ta min plats i hans liv. Visst jag äger ju inte honom, men det gör ont. Väldigt ont i hjärteroten och ingen kommer att se mina krokodiltårar. Jag har lust att slå sönder henne eller nja men det är så det känns. Jag vet inte vem hon är, vill inte veta. Han sa att hon heter Josefin. Vad är det för ett jävla namn?! Jag hatar henne för att hon tar honom ifrån mig, det var ju vi som skulle vara med varandra den här sista tiden innan han flyttar. Fan!


Nej jag hatar inte henne, jag känner inte Josefin.
Men han är ändå mitt allt. Allt jag litar på i den här världen förutom min pappa.


Kärlek kommer och går och X består.

Shit!