En vän på helgon:
Men nu låter det som du redan har gett upp? Så kan du inte ha det. Vad ska du göra då?


Jag:
Du... om jag det visste..
jag har väl aldrig sagt att mitt liv är utstakat?
Tvärtom.. jag är trasig. Jag är det svarta fåret i släkten. Jag har inget jobb, jag har inga barn, jag har ingen pojkvän och de killar som jag har haft nära mig stöter jag bort. Hälften av tiden vill jag inte leva och hälften vill jag bara sluta försöka.

Jag har inte jobbat tillräckligt någonsin för att få a-kassa.
Att tycka synd om sig själv är patetiskt. Jag vet vad jag kan. Men jag behöver papper på det.
Kruxet är att jag inte har pengar att skaffa mig den utbildning för att skaffa papper på det jag kan.

Ja. Jag har gett upp.
För många år sen.