Måste säga en sak..

Även om det alltid är trevligt att ta det lugnt och vara för sig själv så tycker jag nog ändå att det är trevligare att umgås med goda vänner. Förra veckan fick jag höra att en person har gift sig, en har förlovat sig och en annan förlovade sig den här helgen. Det är alltså tre av mina bästa vänner som har gått och stadgat sig.

En flyttar till annan ort och vet ni? det känns som om jag står utanför och tittar på i tystnad när alla andras liv förändras och flyter på. Jag står här och känner mig mer ensam än någonsin.
Är det konstigt att man blir bitter och cynisk i slutändan?

Jag ska citera Veronica Maggio's låt Måndagsbarn, för just den texten stämmer djävulskt bra in på mitt liv. Ok Here goes:

Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
Mmm, nu ere måndag snart
O jag lever för ikväll, Åååh
Sena nätter, tomma glas,
Femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden)
Men jag tror att alla snart… har fått nog av mig

Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen e så sjuk
Vad har du gjort, för dig ere alltid helg
O helgen måste ta slut

De e fullt en lörda klockan 5,
Jag längtar alltid härifrån men aldrig hem
Skulle vilja ta det sen, vad ska det bli av mig, Ååh
Det finns dagar som idag, hopplösa mornar
Då jag vaknar som ett vrak
Å jag märker alla har - har fått nog av mig

Det här med att vara född på en måndag är ju som sagt inte alls roligt, inte om man tänker på det i det stora hela, fast att vara född på en måndag och att ta det bokstavligt talat dåligt är kanske inte en så bra kombination, även om mycket kanske stämmer in. Jag sover dåligt och längtar alltid till den där satans helgen, som alltid kommer men när man är ensam så är det inte alls roligt. Jag har någon slags gen som gör att jag gärna går ut och tar en eller ett par öl, dansar lite och går hem och sover. Eller så går jag bara ut för att träffa folk.

HURSOMHELST så är jag den som alltid står och analyserar dig, jag är tystlåten och försöker att inte störa dig. Men å andra sidan så sägs det att jag är väldigt motsägelsefull och gör precis tvärtom.

Så för att analysera mig själv i slutändan måste jag ändå citera mig själv.

..\-Vem är du, ditt jävla kvalster?!
- Jenny. Inget mer inget mindre.
Men jag är den som dricker upp din mjölk,
som skurar ditt tvättställ i brist på göromål,
den som sover under din säng och vaktar dig,
med råttorna som sällskap.
Jag är den som sniffar på dina underkläder,
virar en handduk runt din mage,
glömmer bort din existens, och den
som terroriserar din farmor med tysk techno.
Jag är ditt samvete, jag är din djävul,
jag är din ängel, jag är något som inte finns.
Din illusion av en annan dimension.
Mitt namn är Förvirring.

**********

Förvirring is a state of mind. det är bara vi som är cp som förstår detta faktum.
att kunna driva med vår egen sjukdom gör att vi orkar fortsätta leva med den.