Ett sammanhang

Jaha vad säger man? Man blir ju inte förvånad över hur dum man egentligen är. Jag är fruktansvärt klumpig det måste jag erkänna. Men att utmana ödet på ett sånt sätt är ju egentligen bara dumt. Jaja men jag ska berätta vad som har hänt så får ni en bild av sammanhanget.

För ca 3 veckor sedan så var jag och en väninna på krogen och vi hade grillat och haft en jättetrevlig kväll innan vi gick ut. HURSOMHELST så var både jag och min vän lite lätt berusade men inte asfull som man skulle kunna tro pga vad som sedan hände.
I alla fall, vi hade väl varit inne på krogen i ca 1 timme, jag hade tappat bort min kompis och gick omkring och letade henne i en evighet kändes det som. Pratade med några människor här och där. Och var på väg ner till dansgolvet, när jag hittade henne i en trappa. Trappan är gjord av marmor och detta är av stor vikt. Jag satte mig ner ovanför henne där hon och en kille satt och pratade, vad dom pratade om vet jag inte, jag har en aning men det hör inte till sammanhanget. HURSOMHELST så ställde de sig upp efter ett tag och var på väg ner, jag ställde mig också upp och skulle precis gå ner när en obekant person kommer och ramlar rakt in i killen som min kompis pratat med, resten är lite suddigt, men jag tror att det blev en dominoeffekt av det hela. A ramlar på B, B ramlar på C och C ramlar på mig. Min kompis är lite större än mig ( typ 30 kg mer ) Tänk dig 2 karlar och en 90 kilos kvinna som ramlar över dig själv i en slags ormgrop, det var armar och ben överallt och jag ligger därunder och skriker för full hals: “KLIV UPP!!!!!!!” Detta gjorde dom, men väldigt sakta vad jag minns, eller ja.. Det kändes som om allt gick i slowmotion. Jag hade så ont att jag slog sönder glasen som stod överst i trappan med bara knytnäven. När alla hade kommit på benen utom jag, så tyckte dom att det var dags att verkligen gå ner och dansa. Jag bara låg där och kunde inte röra mig. Jag var i chock. Jag fick ropa på vakterna, bad min kompis att hämta en speciell vakt som jag känner ganska väl. Han kom och frågade vad som hänt, och jag svarade väl rätt sluddrigt. Minns brottstycken av samtalet. -”Vill du ha ambulans?” -”Var gör det ont?” sen svartnade det. Jag vaknade när det stod minst 10 personer omkring mig och plockade glas och ambulansen har kommit och någon försöker spänna fast mig. En annan trycker in en nål i armen och en tredje sticker in en droppnål. Sen är det svart igen. Vaknade upp på röntgen och dom klipper av mig kläderna och säger åt mig att ligga still. “Vi måste ta bort dina piercingar, vi har en tång här. LIGG STILL!!”

När någon säger åt mig att ligga still för att dom ska ta bort något som jag betalat dyra pengar för så, brukar jag göra tvärtom. Jag ligger verkligen inte still och börjar ta bort mina piercingar själv. Skruvade bort varje pinal utom en enda. Den nya. Sen blev det svart igen. Otroligt. Hur många ggr kan en människa svimma?

Diagnosen blev: 2 kotförskjutningar och 2 sprickor i svanskotan, hjärnskakning och spricka i höger lillfinger. Ordination: Vila och försök gå så mycket du kan.
Som om jag gör mycket annat än det då om dagarna vanligtvis?!

Så nu vet ni vad som har hänt. Nu till den riktiga dumheten.
Igår tyckte min mor och moster och min mosters väninna att vi skulle åka och plocka blåbär. Sagt och gjort, det var en verkligt fin dag. Solen sken och det var ganska varmt. Ut i skogen med oss, och börja plocka. Vi fick inte ihop så mycket men efter 5 timmars plockande sa jag att nu är det nog.
Min rygg var så öm att jag knappt kunde gå. Det snurrade i skallen och jag var alldeles slut. När vi kom hem la jag mig på soffan och halvdog där. Jag låg och tittade på Kanal 5, de hyllade ju Madonna på hennes 50-årsdag. Massa filmer och gotta sig med. HURSOMHELST, så sken solen på TV’n och jag såg knappt filmen. Jag klev mödosamt upp och skulle vrida den till ett bättre läge. La mig igen och fick göra samma sak igen. När jag gjorde den övningen sista gången så knakade det i ryggen och jag tuppade nästan av. Jag la mig ner i soffan och min stackars mor fick agera passopp till mig resten av kvällen. Skrattretande. Jag är 32 år och har redan fel i ryggen. Som om jag någonsin har gjort många lyft i mina dagar.

Är det inte dumt så säg? Har man ont i ryggen ska man väl för fan inte utmana ödet och gå ut i skogen och plocka bär!

Jaja, en sak ska jag göra med dom där fördömda bären, någon nytta ska jag ha av dom i alla fall. Det blir blåbärsvin av skiten!

Skål ta me fan!!