Tråkig helg..

hojja vilken tråkig helg, jag har suttit hemma hela helgen å inte gjort ett piss.. eller jo jag har städat lite idag...men i övrigt? Näää... Just nu hägrar den där jävla utlandsresan så mycket att jag inte har råd att köpa mjölk ens.. Jag måste, måste måste MÅSTE spara, dvs det blir ingen fest och det blev det inte denna helgen heller, valborg och allt.. Nåja skit samma.. Vafan jag får väl ta mig en redig sup på planet ner till Bulgarien!

Ska bli grymt skönt att komma bort i en vecka, slippa tänka och få nya perspektiv på saker och ting.
Kommer ju sakna min älskling förstås men det gäller ju bara en vecka... Jag får väl stå ut. *s* svårt? Hoppas att det är varmt därnere iaf.. lär ju inte kunna bada i havet men man kan ju ligga på playan iaf.. :D

Nu äre snart nannatajm... Hit ska jag den 15 Maj

Luleå & käftis..

idag bär det av till den stora staden Luleå, 15.25 går tåget. Där ska jag botanisera på http://www.tiimari.se/ och efter det ska jag nog botanisera på H&M fan måste ju köpa lite nya underkläder åt mig själv.. Börjar ju bli kris. Strumpor kanske man åxå hittar sig ett par eller två på Bik Bok

Joo.. och efter det ska jag ge mig hän till min tandläkare, Tomas Josefsson som är chefsöverläkare på Protetik i Luleå.

Tänkte sova hos kussen, Elena en natt..därför åker jag imorgon. Eller jag sover där för att jag kommer inte att hinna till käftis annars..

Har inte hänt så mycket idag. Jag har vart hos mamma å tvättat kläder, käkat hennes gamla rester och busat med Ville.

sen gick jag hem, gav katterna mat och väntade på att älskling skulle komma hem från jonas jobb. väldigt intressant va?

Nä...dags å nanna

Historien om mitt liv

http://www.pipping.se

Dagens länk..
Lisbeth Pipping

Cheezus! Vilken bra sida!

Jag har just gått igenom en fas i mitt liv som var fruktansvärd och att läsa om det igen fick mig att vända mungiporna neråt... Igen!
Mobbningen.
Min berättelse. Vaddå vill du åxå läsa den? Jaha. Ja okej då.
Vassego´!

******
...här börjar historien om mitt liv....

Det var en kall höstmorgon då jag föddes....det är i alla fall vad min mamma har berättat. Tiden som bebis kommer man ju inte ihåg men jag kommer ihåg tiden från det att jag var i treårsåldern. Jag var ett mycket glatt barn med stora röda rosor på kinderna. Jag sög på tummen, och kunde somna var som helst om jag ville vilket jag alltid ville. Jag kunde somna stående, sittande, ihopkrupen som en boll, ja precis hursomhelst.
Men det jag tänker berätta för dig nu handlar inte om mitt liv som barn utan som vuxen.
Jag tänker ofta tillbaka på liv som var...och vad var det då? Jo, det var ett helvete från första stunden jag satte min fot i skolan. Jag började i skolan rätt så tidigt, jag var mogen till ålder men inte socialt. Jag var ett barn som ville leka, springa, och göra det barn gör. Jag ville inte sitta i en skolbänk och traggla igenom en massa bokstäver och siffror. Jag ville...
Min lärare gnällde ofta på mig eftersom jag sög på tummen, jag var svag, inte svag psykiskt sett utan fysiskt. Jag var ett ensamt barn. Jag hade problem med allt, och behövde mycket extra hjälp i alla ämnen.



....nu börjar det....


Allteftersom skolan gick, blev jag mer och mer ensam i skolan. Ingen ville vara med mig och ingen kunde prata med mig, ingen utom Petra. Petra var min allra bästa vän och är det fortfarande än i denna dag.
Varför var jag så ensam då? Jo, såhär var det. Min lärare på lågstadiet tyckte inte alls om mig och var mycket gammalmodig. Vi kan kalla henne Lola. Hon utsatte mig för både fysisk och psykisk mobbning. Lola var en kvinna som ingen ville eller kunde säga ifrån till, vi var alla rädda för henne. Hon hade makt. Inte ens våra föräldrar kunde säga emot henne. I och för sig så visste inte mina föräldrar om mitt "lilla" problem förrän jag började i sexan. Vad gjorde Lola då som var så hemskt? Jo, om någon hade gjort något hyss så fick jag alltid skulden för detta. Och hon straffade mig med pekpinnen. Det var bara fram med fingrarna på katerden och så slog hon, hårt! Jag grät...inför hela klassen. Jag sprang hem, lade mig i sängen och låg där tills mamma och pappa kom hem. Och dom undrade ju vad det var för fel när jag bara grät hela tiden. Om jag hade haft mod att säga till dem då hur det var så skulle nog mitt liv se annorlunda ut idag, men jag vågade inte. Eftersom inte min lärare tyckte om mig alls så började
det så smått att smitta av sig på eleverna i klassen. Jag blev utfryst av alla jag var ensam, fruktansvärt ensam.

Det var en pojke och en flicka i klassen som jag var mest rädd för, Pia och Håkan. Håkan hatar jag ännu. Han är likadan som han var då. Håkan och Pia gjorde många hemska saker med mig. De kunde t ex. ställa mig mot ett träd och binda mig med ett hopprep och proppa in stenar och gräs, maskar, ja allt i munnen på mig och sedan tvinga mig att svälja. Det roligaste de visste var att doppa mitt huvud i toalettstolen. Pia tog mina kläder från mig efter gympan och slängde ut dem på skolgården eller doppade också dom i toaletten. Ingen vågade göra något för att hjälpa mig. Alla var rädda för Pia. Pia var en stark tjej, Pia hade respekt hos de andra barnen.
Håkan å andra sidan var en liten och inte alltför smart kille som också hade en massa problem i skolan precis som jag, men han var ju kille. Jag kommer speciellt ihåg en gång i åk sex, när vi hade haft gymnastik på en annan skola. Jag skulle gå och duscha och för att sedan klä på mig och gå hem. Jag kom inte hem den dagen. Nej, jag blev blåslagen av alla tjejer i klassen och även några killar. Och när jag sedan äntligen hade kravlat mig upp från den snödriva som de hade slagit omkull mig i, så lunkade jag hem fast besluten om att nu var det nog! När jag kom hem den kvällen så tittade min pappa på mig och frågade var jag hade varit, varför jag var helt blå och gul i ansiktet, och varför jag gick så konstigt.

Jag brast i gråt och berättade allting för mina föräldrar som blev helt förstörda av det jag berättade. Jag berättade om Lola, om Pia och Håkan, om pekpinnar, jag berättade allt helt enkelt. De tre följande veckorna var ett rent helvete. Jag sprang in och ut på PBU, läkare tittade på mig som om jag vore en alien. Det var kuratorer hit och dit, jag blev så less!
Ingen trodde på mig, när det gällde Lola. För Lola hade ju som sagt var makt och respekt och hon var en mycket bra lärare enligt vissa psykologer. Slutsatsen blev att jag var mycket fantasifull och visste inte vad rätt och fel var. Mitt liv rasade och när jag så skulle börja i sjuan så var jag jätterädd men jag visade det inte för någon. Eftersom jag inte hade några som helst vänner så blev jag ensam även i åk sju. Sjuan gick bra med tanke på att jag gick i samma klass som förut, men högstadiet var ju stort. Och det fanns många elever från det andra klasserna som jag kunde få kontakt med. Jag umgicks inte alls med någon från min egna klass utan bara med andra från pararellklasserna. I åttan blev det värre igen!! Den här gången var hela klassen emot mig och jag fick inte en endaste lugn stund i hela åttan. Dom gjorde inget men själva utfrysningen är fruktansvärd...man känner sig som en liten råtta i ett stort hav av katter. Alla vill dig illa.
Än en gång fick jag gå till PBU och berätta om mitt liv som syndabock. Det som var mest hemskt var att min kurator på skolan inte tog sin tystnadsplikt på allvar. Snart visste hela skolan vem jag var, och alla lärare, elever, rektorn började att fråga ut mig vad det var för fel på mig.
Var det fel på mig, eller hade alla bara missförstått mig? Eller hade jag missförstått alla andra också? Jag kanske inte var mobbad, jag kanske bara inbillade mig allting?
Det året som jag slutade åttan visste jag att det inte var mig det var fel på, det var samhället!
Nian kom med krypande steg och jag blev mer och mer rädd för vad som skulle ske detta år.
Tänk om allt skulle bli likadant igen? Vad skulle jag göra då? Vad skulle jag ta mig till om jag blev utsatt igen? Skulle jag slå? Jag hade så många frågor. Idag vet jag att det jag gjorde mot mig själv i åk nio var fel, det jag gjorde mot andra också. Jag gjorde uppror mot allt och alla. Jag började att umgås med fel personer, drägg, och som du säkert redan har förstått så började jag att dricka alkohol, jag började att röka, sniffa, göra inbrott på olika ställen för att få råd att köpa hembränt eller vad som helst som gjorde mig berusad så att jag kunde fly från mig själv.
Mitt liv vände totalt och ingen förstod vad som höll på att hända...inte ens jag själv. Jag slog den som sa ett enda litet ord till mig, jag hade så mycket ilska i min själ så ibland visste jag inte ens om jag levde eller om jag var död. Håkan och Pia och alla de andra visste inte vad dom skulle göra när jag kom i närheten av dem. De halvsprang ifrån mig, och jag sprang efter och gav dem feta smällar, jag sparkade och slogs. Jag hade helt plötsligt fått respekt! Ingen vågade sig på mig, inte ens prata med mig, inte ens lärare. Jag var stolt över vad jag hade åstadkommit för min egen del. Jag förstod inte att det var fel det jag gjorde. Jag rymde hemifrån ett antal gånger för att få vara med mina kompisar som också höll mig bekräftad om vad som hände på skolan eller i samhället. De skyddade mig från alla. Polisen var efter mig varje dag, om jag var i skolan så stod de praktiskt taget och väntade på mig runt knuten.



"Det som var bra med allt detta är att jag har lärt mig att
man kan vara ensam utan att behöva vara rädd, jag har lärt mig att
handskas med problem utan alkohol."



....att komma ur cirkeln....


Hur kom jag då bort från allt det där?
Jaa, den frågan har jag ställt mig själv flera gånger utan något resultat.
Inget svar.
Jag vet bara att jag började vara mera social med andra, och att jag började plugga frenetiskt och höjde mitt betyg så att jag kunde komma in på en bra utbildning.
Mer än så vet jag faktiskt inte.

Mitt liv känns bra nu, men just under dessa nio år av mobbing så förstod jag inte vad det var för fel, jag förstod inte att man kanske måste kämpa för att komma någonstans här i livet. Jag har lärt mig en hel del. Jag har fått nytta av min mobbing, det kan ju låta konstigt men det är faktiskt så att jag har blivit mycket mer säker på mig själv, och jag vet att vad jag än vill i livet så kan det bli så, man måste bara fortsätta att drömma. Och jag drömmer....
Jag drömmer om en bättre värld för oss alla.


....vad som har hänt kan ingen ändra på.....


Men man känner sig ändå som en väldigt ensam människa när man är mobbad. Man tror också att man är helt ensam om att känna så, även om man inte är det! Men gudarna skall veta att det inte är lätt att ta sig ur en mobbingprocess, att våga lita på sin egen känsla om att man har rätt. Det är hemskt att alltid behöva vara rädd för att gå ut, eller fråga om något.

Att leva så som jag gjorde är inte det bästa men det funkade lyckligtvis ett tag.

Det värsta var ju att jag inte vågade berätta för mina föräldrar om vad som hände runt omkring mig…Det råder jag andra att göra. Att prata, prata tills du spyr…tills du inte vill prata mer för då kanske du får ont.

För just den där känslan om att inte räcka till, att inte behövas är verkligen fruktansvärt. Jag kommer att tänka på alla de gånger när jag satt på mitt rum och grät…och undrade varför?

Varför det blev som det blev? Och att jag bara ville dö. Dö bort från denna hemska värld. Visserligen ändrade jag åsikt om mycket under själva tiden. Men vissa saker kommer alltid att finnas kvar I mitt hjärta som ett hål där det borde finnas tillit och respekt. Sånt har jag inget.

Jag litar inte på någon, bara på min egen känsla om vad som är rätt och vad som är fel, jag får ofta höra att jag är en riktig försvarsmekanism. *Ironi*


Vad vill jag då säga med allt detta?

Jag vill bara att alla männsikor ska förstå att du som mobbar skadar en annan människa, kanske inte utanpå men defenitivt inuti denne. Du håller på att förstöra den enskilda individens liv…bara så att du förstår att detta inte är någon oskyldig lek.

Du som är mobbad…jaa…vad ska man säga Försök för din egen skull att prata med någon vuxen, gör inte om mitt misstag med att sumpa ditt liv…för vem vet det kan sluta illa, väldigt illa.

Lev idag..Ta dagen som den kommer och gör inget som du vet är fel, visst det kan kännas skönt att ha ett gäng som man tillhör men oftast är det fel. Det är oftast bättre att gå sin egen väg…att vara ensam.

För du har väl hört ordspråket: Ensam är stark?! Man lär sig oerhört mycket när man är ensam, man lär sig sådana saker som att våga leva ensam och att våga vara ensam är det skönaste som finns.

Det finns ingen som frågar.

Du är bara själv…

Lär dig det och jag lovar att hela ditt liv kommer att få en helt ny vändning… Våga leva! För om man inte vågar vara ensam med sina känslor så kommer du att hata dig själv och alla andra I din omgivning efter ett tag. Och den känslan är väldigt hemsk. Tänk dig att alltid behöva lita på att alla människor håller sina löften och när de inte gör det så känner du dig som en lumpen hund.

Det jag också lärde mig under mina nio år var att den som mobbar är oftast rädd för att bli mobbad själv. Personen är svag och vågar inte göra något annat än att sparka på den som redan ligger, för tänk vad hemskt det skulle kännas om "jag blev mobbad istället för Nisse". Det är alltid fel..och gudarna ska veta att jag tänker på detta hemska varenda dag.

Så du som är mobbad, hjälp dig själv med att diskutera ditt problem med någon vuxen som du litar på, det är det enda rätta.

Och du som mobbar…Tänk om det var du och inte Nisse som låg där och blev sparkad på, hur skulle du känna dig tror du? Ingen vidare tanke va?! Så hjälp dig själv med att också du prata med någon vuxen. För du vet ju att det du gör är fel eller hur?

…den som inte har varit mobbad….

Vet oftast inte vad det är det handlar om, man vet inte hur sårad en mobbad kan bli av ett simpelt skämt..Man kan inte föreställa sig själv om hur livet är…För egentligen vet du inget om ditt liv, du är bara en lärling.

Du vet inte hur ditt liv kommer att se ut om du inte planerar..men även din egna framtidsplan kan gå I stöpet!

Man måste lita på sig själv och intala sig själv om att man kommer att klara det!

"Jag ska klara av det här" och det konstiga är att många människor klarar faktiskt av att bearbeta sitt gångna liv. Livet före karriären. Visst det tar tid, men det är det värt eller hur? Tänk vad skönt när du har fått ut all gråt och alla dina hemska minnen om hur det var då. Men du! Det var då…Nu är du fri och du har hela ditt liv framför dig.

Till alla dem som inte har varit mobbad vill jag bara säga; Lyssna på vad individen har att säga..även om man kanske inte säger så mycket. Det värsta du kan göra är att håna och skratta bort alltihopa inför personen i fråga.

Våga lyssna!

Våga prata!

Våga vara dig själv!

Typiskt..

att man ska vakna före väckarklockan..klev ju för fan upp 2 timmar före den!
Om en halvtimme ska jag ringa veterinären och avboka tiden jag hade för Isaksson's avlivning. Han ska få ett nytt hem istället. :)
Fast det känns ändå hemskt att jag inte kan ha kvar honom..mmmf.. Men vad ska vi göra? Det är och förblir Tomas katt, Isak markerar revir på Rasmus kläder & grejer, kissar och bajsar överallt. Nåh vi får väl se hur det går idag... Daniel & Maria och deras knoddar kommer hit och hälsar på..för att träffa det vita trollet på hemmaplan.

Det ska nog gå bra. Bättre än sist hemma hos dom iaf.

I övrigt har det inte hänt så mycket i helgen, jag och älskling var på O´Learys och åt middag på lördag kväll, drack lite god ale och bara myste.
Sen gick vi hem när det började bli alltför högljutt, och så satt vi och myste i soffan istället.

Söndag... vad hände igår? - Absolut ingenting. Jag satt framför tv'n hela kvällen i princip och snosade på Rasmus hals..medan han satt framför sin puckodator (ja den är verkligen pucko) och spelade gamla NES-spel. Typ detta..Klicka här!

Idag är det mycket på schemat som sagt.. Ringa veterinären, städa, boka tvätttid, hämta renkött från mor & far, laga middag, hänga upp badrumskåpet + hyllan, ha sex, *hahahaha* err.. skrev jag det verkligen? Nåja..

Ett antal grejer iaf som ska göras..

Andreas Isaksson

Du är en alldeles speciell och mycket älskad katt.
Nu har du nytt hem, med barn och en ny familj
som ska älska dig. Men i mitt hjärta kommer
du alltid att finnas.
Lilla grynet mitt.

Det finns sannerligen inte ord för det jag känner just nu.
Han är borta.
Han kommer inte tillbaka.

*djup suck*

2444 kr

ja det var vad jag spenderade igår på IKEA. Helvete vad stort det är, och helvete vad grejer det finns!! Ja men jag och mamma och pappa fyllde alltså 3 stora kundvagnar med grejer!
Ååååh vad roligt och packa upp allt det jag har handlat...riktigt längtar...kan ju nämna att jag har köpt ett badrumskåp, en hylla till badrummet, kuddöverdrag till soffan, en rund kudde med överdrag, vinglas och en jäääääääääävla massa mera grejjer!

Today is the day

Idag åker jag för första gången till Ikea... i Haparanda alltså. Jag har ju varit på ikea förut, fast i sthlm och sundsvall. Det ska verkligen bli roligt, gå omkring och insupa billigheternas Mecka!
Hah!

Igår tog jag för första gången min första dos Imigran nässpray - SHIT! Vilket rus...ner i halsen, trodde jag skulle spy! Nåja det rinner bara i nån timme, och smakar som lokalbedövning i 24 timmar.. Ingen fara, jag slipper ju huvudvärken iaf.

Igår beställde jag tid för avlivning för en av mina kattnosar, Isaksson - Döm om min förvåning när Rasmus kommer hem och säger att han har hittat ett hem åt honom istället! Känns bättre. Bättre att Isak får komma till en ny familj så slipper jag känna mig som en kattmördare.

Men det är ändå vemodigt... Mitt lilla vita troll. ;o(

Nu ska jag dricka mitt kaffe och fnula på vad jag ska köpa på IKEA.
Hörs

...fast Kung fu är åxå koolt

Otroligt Vig Tjej, Kungfu
Video sent by intoxiqa

I just LOVE this!

Capoeira3
Video sent by intoxiqa

Outkast - Hey ya Cover

Jag måste bara säga, det finns miljoner sidor på nätet som tillhandahåller videos... Men allvarligt,
YouTube är faaaan bäst!
Kolla bara på den här som jag har sparat som favvo på min YouTube!

*fniss*

In the jungle
Video sent by litio0

Riktigt illa nu..

Som sagt var, min huvudvärk har inte släppt och nu är halsen både öm och sårig, kroppen värker också så nu har jag beställt tid till vårdcentralen, jag tänker inte åka utomlands och vara sjuk direkt.

Ska ju till Bulgarien, Sunny beach om mindre än en månad juh.. Blir borta i en vecka så jag är brun och snygg till sommaren... Perfekt.

Blir full uppdatering med bilder på http://jennyzzen.pixbox.se *hihihihihi*

Nåja mer om det senare.
Nu är det tandläkarbesök i luleå på torsdag, och om en stund ringer VC upp mig för att boka en tid till mig så jag kan undersöka min hals.

Ska be dom göra struma-prover också. När dom ändå håller på.

Nåh vi hörs säkert senare..

True Colors

(En aning retuscherad version)

You with the sad eyes

Don't be discouraged

Though I realise

It's hard to take courage

In a world full of people

You can lose sight of it all

And the darkness there inside you

Make you feel so small

But I see your true colors

Shinin' through

I see your true colors

And that's why I hate you

So don't be afraid to let them show

Your true colors

True colors are fugly,

Like a dead body.

If this world makes you crazy

And you've taken all you can bear

You can't call me up

Because you know I'll won't be there

And I see your true colors

Shining through

I see your true colors

And that's why I hate you

So don't be afraid to let them show

Your true colors,

Your true colors,

Are so fugly,

Like a dead bird.

Whispered: Can't remember when I last saw you laugh

If this world makes you crazy

You've taken all you can bear

You can't call me up

Because you know I'll won't be there

And I see your true colors

Shining through

I see your true colors

And that's why I hate you

So don't be afraid to let them show

Your true colors, true colors

True colors are shining through

I see your true colors

And that's why I hate you

So don't be afraid to let them show

Your true colors

 are so evil,

Like a rainbow of blood

Bastubad & öldrickande

eller ja... det blir väl kanske 1 ½ för oss båda i bastun, eftersom det bara finns tre öl kvar.
Kommer just från mor & far, vi har ätit kinamat och pratat en hel del. Som vanligt. Mamma säger att jag ska sluta grubbla. -"Du tänker för mycket, Jenny. Sluta tänka! Sluta grubbla!"

Men faaaaan jag kan inte sluta med nåt som är en slags överlevnadsgrej..
Min försvarsmekanism säger ju åt mig att tänka, att grubbla, men också att prata mycket.
Mamma är min KP. Utan mamma stannar världen. Visst bråkar vi, och vi säger upp kontakten med varandra titt som tätt, men det löser sig alltid mellan oss. Alltid.

Och har ni hört på maken? - Jag är ett hatobjekt nu av en viss...
Allt jag gör är fel, allt jag säger är fel, alla jag umgås med är fel, alla jag pratar med är det fel på, så egentligen borde jag ju inte finnas till alls, för det är ju bara fel, fel, fel..

Nej.. Men dom kan sluta existera för min del. Jag kan vara lika elak tillbaka. Giftig?
Ja, jag ska bli giftig.
Jag ska bli elak.
Jag ska fanimej aldrig titta på dem mer.

Nej..
Tur att det finns några människor som tycker om mig ändå.
Även fast jag bara är .... Fel.

Kattskrälle

Vad ska jag göra med den dääääär sabla katten?
Nu har han pinkat ner allt som ligger i tidningskorgen och det stinker ju inte liiite!!

Jag blir vansinnig!

Som om världen skulle bry sig?

Men den dääääär jäääääävla tanden har ju lossnat igen.. inatt..fy fan

så nu blir det å ringa luleå igen, kanske åka och shoppa lite när man ändå ska dit..*usch*
bra jävla dag?

Nääääe!

Inget namn nämnt..

Men jag är faktiskt spyless på Henne!
Hon är en sån där människa som verkligen kan utnyttja dig till max, och när hon märker att du inte har något som hon vill ha, då existerar du plötsligt inte längre!
Skulle du däremot konfrontera henne och fråga varför hon beter sig som hon gör, så skulle du få förnekelse och fördömande från henne. Hon skulle säga att du är en lögnaktig, skvallerbytta som överdriver och ljuger för att få din vilja igenom.

Vill jag ha såna människor i mitt liv? Nej.
Känner jag att jag är oönskad så går jag därifrån. Men en sak ska Hon veta, Hon existerar inte i mitt liv!

Det är nog med överseende och överslätningar, förlåtelser och allt annat som jag har försökt med!

Dra åt helvete, för fan!

Äre fest så äre fest så äre fest!

Bah! Bara för att jag knappt har råd att köpa mjölk ska ni inte tro att jag inte kan festa till ordentligt... köpte ju som sagt en massa till påsk, drack inte ens hälften av det. Så ikväll ska jag och Sanna ut å svira lite.. *hehehe*

Kul å gå ut me Sanna juh.. Hon ä rolig!

Nåja.. jag lyssnar på Armand Van Helden - My my my & Plastic Bertrand - Ca plan pour moi! på repeat så att jag ska komma i partystämning! *hihihihihihi*

Kaffe & spänningsmassage

Egentligen skulle jag verkligen behöva gå till en riktig naprapat, men det har jag inte råd med, så eftersom landet ligger i fattighetens skugga så får jag hålla till godo med amatörmassage, goda vänner på msn som ger mig tips... *blink blink ulrika* och kaffe.

Jag har haft huvudvärk i nästan 4 dagar, började lite smått på tisdagen, onsdag - skallebang, torsdag - skallebang och så idag fredag.. Jag låg och fantiserade om att jag kanske hade en tumör i hjärnan imorse.
Men antagligen är det bara det att jag är spänd som FAN i axlarna.
Så med tanke på att varken TREO, Ibumetin, Alvedon FORTE och Eaze har hjälpt så får nästa steg bli kaffe.

Fast då är risken att jag kommer att få sitta på muggen hela jävla dagen!
Nåja det är det värt om huvudvärken släpper.

_over and out 4 now_

Bekännelser...?

Tatueringar... alla dessa grejjor och piercingar och skit... att man inte kan låta bliiii...FAN! Nåja.. Nästa tatuering blir denna på skinkan eller på vänster arm, och ja du får säga vad du tycker och ja, jag skiter fullständigt i om du tycker att det är fel av mig att göra en sån tatuering!

Vet du... allvarligt talat... Jag har brytt mig alldeles för mycket om vad folk tycker och tänker om mig... jag är faktiskt spyless på att folk kommenterar mina val.

Det är MIN kropp. Jag gör vad fan jag vill med den!
Vill jag ha en piercing under näsan i överläppen så har jag fanimej en där!
Vill jag ha 5 tatueringar så ska jag fan ha det! Jag är gammal nog att veta vad fan jag vill!

Det är som.. det där med att jag inte skulle veta vem som är bra för mig eller inte. Jag väljer mina vänner med jävligt mycket omsorg, och dom jag har.. Dom älskar jag över allt annat i denna värld, och jag Vet att dom älskar mig lika mycket.
Visst kan man ångra saker man har gjort eller sagt, men ärligt talat... Man gör sina val i livet som tar en till oväntade platser och oväntade möten. Ett väldigt oväntat möte var min Rasmus, en människa som jag skulle göra (ärligt talat) vad fan som helst för, finare kille får man fan leta efter! Ok, han är slö... jag är också slö... "Ska vi tävla om vem som är slöast?" sa jag en gång.. Ok han vinner med hästlängder, MEN... Herregud! Ni ser inte allt annat han gör för mig, allt annat han är med mig. Det kommer ni aldrig att se, eftersom ni inte har någon större lust att lära känna honom.

Rätt sjukt egentligen. Jag trodde att jag hade träffat alla typer av människor, men icke! Jag har faktiskt aldrig träffat någon kille som jag efter 5 månader fortfarande är dödskär i, som jag är med Ras.

MOBIL ANTECKNING
"
Hur kan man älska någon så besinningslöst att det känns som om man ska gå sönder om man inte får andas samma luft som den människan?
Hur kan man känna så mycket för en enda människa?
Det gränsar nästan till besatthet. Kan det vara bra?...undrar
"

Men som om det skulle sluta där? Nej. Aldrig. Han är verkligen allt som jag vill ha.
Han är både omtänksam, och rar på det sättet jag älskar, han är snäll, har grymt sjuk humor, så sjuk att jag kan bli riktigt arg ibland... och så flinar han, kramar om mig och säger förlåt. Han älskar mig för den Jag är. Och jag är K ä r i den pojken, tror ni att jag bryr mig om att han är ...*räknar* 11 år yngre? Nej. Haha.. vafaaaan... vad har åldern för betydelse egentligen?! Huvudsaken är väl att man trivs ihop och älskar varandra?

Sen var det det där tjatet om att jag inte skulle kunna skaffa barn... och helst inte med någon som är 11 år yngre än jag...? Följdfråga men inte retorisk, VARFÖR INTE DET?!
Ge mig en fet bra anledning till att jag INTE ska skaffa barn? Jag älskar ungar.. Men jag är ingen klängapa, och jag älskar inte att dalta med barn. Som vissa andra.

"Detta börjar likna en jävla bekännelse inför Gud"

Rasmus vill ha mina, jag vill ha hans. Han vill gifta sig med mig. Jag vill gifta mig med honom. Vi bor ihop. Vi vill vara med varandra.
Acceptera det eller håll käften!

Det är ju inte så att jag/vi bryr oss särskilt mycket - Egentligen.

Och så det där med att vi inte gör något på fritiden....
Nu är det ju som så att jag inte har haft någon särskild fritid att tala om, eftersom jag har jobbat 6-7 dagar i veckan från 09.00-18.00-21.00

Hur mycket hinner man göra mellan 21.00 och 22.00?
Äta, pussas, visa att man älskar den man lever med.. sen... Zzzzzzzzzzzzzzz

Nu är det omvända roller, rasmus jobbar, jag är hemma. Men det ska det bli ändring på. Jag är ett telefonsamtal från att ringa AF och säga att jag vill HA ett riktigt jobb.
Jag simmar, jag solar, jag promenerar.... Fan morsan skulle bara veta! Hon skulle säga (and I quote); "VA?! Promenerar DUUUUU?!!!!!"
Som om det nu skulle vara nåt att bli förundrad över...

Nä dags att avrunda.. mina fingrar börjar bli spagetti bolognese efter vinet...
Ja, tänka sig.. mitt i veckan och jag dricker vitt vin....



HerreGud!

Musiken i mitt liv

Tänkte att jag skulle lista alla dom bästa låtarna som jag blir kåt, ledsen, glad, arg av, inte för att det är så jääävla intressant för er kanske, men jag skriver inte bara för eran skull...
Kan ju va kul för mig att minnas och se tillbaka på! :D

Jo och frezten låtarna kommer rätt och slätt, ni får själva lista ut vilka som gör vad med mig!

• Creed - With arms wide open
• Creed - Bound and tied
• U2 - With or without you
• U2 - All I want is you
• Tomas Di Leva - Miraklet
• Kent - Om du var här
• Kent - Utan dina andetag
• Basshunter - Boten (Jenny) Anna
• EdGuy - Babylon
• Nightwish - Dead boys poem
• Pantera - Walk
• Koopa - Blag steal and Borrow
• Psysex & Rocky - Japanese Awa
• Dj Astkat & Dj Klenku - Have a nice day!
• Dj Ben feat. Jonathan - Till the end of time
• 2HI - Bad boy
• Optokoppler - Raise
• Jens Lissat - The future
• Pluxus - Transient
• Akira - Piece of heaven
• Claus van Haiden - 666 part 2
• New Order - Confusion
• OP:L Bastards - Scorpius
• Gigi D'agostino - Ripassa
• Gigi D'agostino - Bla bla bla
• The Killers - All the things I've done
• The Killers - Jenny was a friend of mine
• The Killers - Replaceable
• The Killers - Mr. Brightside
• The Killers - Liar
• The Killers - Indie Rock'n roll
• West Virginia - Country Roads
• KLF - Chill out
• Frankie goes to Hollywood - The Power of Love
• Sophie B. Hawkins - Damn I wish I was your lover
• Sade - By your side
• Andre 3000 - Hey Ya!
• The Chemical brothers - Hey boy, Hey girl
• Celine Dion - Fly
• Celine Dion - I drove all night
• Chris Isaak - Wicked game
• Christina Aguilera - I turn to you
• Coldplay - Warning sign
• Coldplay - Green eyes
• Coldplay - Yellow
• Coldplay - The Scientist
• Beyonce - Listen
• Cascada - Another you
• Savage Garden - The lover after me

ja det var ju nåååågra iaf...

...Godmorgon

Nu har min älskling åkt till jobbet för ca 30 minuter sen, själv sitter jag här framför burken och leker med Photoshop CS2 med en kopp kallt kaffe.. man kanske skulle hämta nytt?

Vad gör jag vaken frezten?! Ja.. jag har väl blivit en morgonmänniska helt plötsligt på äldre dagar..*hahaha*
Jag vaknar iofs alltid före Rasmus väckarklocka.. vaknar iofs alltid före alla andra... om man ska vara petig. Jag som alltid har älskat att sova länge.. Vad har hänt?! *skakar på huvet och blir förbryllad över mig själv*

Nåja, idag blir det att leta upp en snygg räknare till den här sidan, och så ska jag städa en hel del.. det är ändå så jävla dåligt väder, och ärligt talat vägrar jag att gå utanför dörren om jag absolut inte måste.. för att slänga sopor eller nåt annat trist.

Fast om mamma ringer & bjuder på lunch så måste jag ju iaf gå ut... fast bara 25 meter.. *hehe*
nåja det får bli ett senare dilemma, snöovädret kanske har lagt sig tills lunchen?

Photoshop var det ja... om det är nån som vill ha tips eller bara några bra tutorials, så kommentera så får jag väl lägga upp lite flummiga länkar. :o]

Nu ska jag gå och hämta hett kaffe.. man kan ju inte direkt värma det jag har i mikron... smakar ju fisk då juh!

Css

Jaaa nu sitter man här och fnular på en mängd möjligheter! Jag har så många bra sidor om bloggar och stylesheets så jag vet inte hur jag ska välja ut dom bästa!
Får väl ta det som det kommer och prova allt på en gång... Bare with me!

Snart äre iaf nanna-tajm.. jag ska bara dricka upp mitt Jasmin-te först..

Idag var en sån där dag som sällan kommer, en dag då man träffar sina allra bästaste vänner för sista gången på väldigt länge.

Vi var på kinakrogen här i Gällivare och åt lunch..
sen gick jag på Domus och köpte kattmat och en liter mjölk, sen hem...
tråkig dag egentligen.. men det är så mina dagar ser ut..

tråkiga..

kanske därför jag bloggar för att få något kreativt ut ur det... kanske inte.. jag vet inte..

Nåja.. ang. dom där länkarna... Världens bästa länkar egentligen!

www.cssbloom.com

www.mandarindesign.com

...alla har en eller flera

Rätt märkligt ändå hur stort det har blivit det här med att skriva offentlig dagbok på internet, eller "blogga" som det nu så fint ska heta! Blogg, dagbok same shit different name!

Första gången jag gjorde min egen blogg var faktiskt här på blogspot och det är nu kanske 2 år sedan. Inloggningsuppgifter och vad den hette har jag helt glömt, jag antar att jag inte var så väldigt intresserad av det då.

Idag känns det helt annorlunda, idag sitter jag med (denna blogg inkluderad) 3 bloggar, varför så många undrar många säkert... Ptja.. Varför inte?!

• En blogg där jag skriver om verkligt jobbiga saker,
• en blogg där jag skriver om saker som verkligen betyder mycket och
• en blogg som bara fjortisar får läsa..typ.. Lunarbloggen.

På alla mina bloggar kan jag lägga upp bilder, men vissa saker vill man ju inte direkt visa upp för hela världen, därför känns det helt ok att inte använda mig av allt för mycket bilder heller.

Jag är en sån där människa som grubblar alldeles för mycket och det kan bli tjatigt för min omgivning om jag hela tiden ska älta mina problem för dem. Därför skriver jag hellre.

Ett av mina motton lyder nämligen: Skriv ner skiten och glöm det sedan!

Varför ska man gå omkring och grubbla för mycket på saker som egentligen inte spelar någon roll??
Tja.. säg det till min hjärna! *haha*

Denna blogg kommer då alltså att handla om mina grubblerier.. t ex. Varför är kattsand inte odörfri även fast det står så på paketet?!

Nej skämt åsido...


// Intoxiqa