Showing posts with label Kärlek. Show all posts
Showing posts with label Kärlek. Show all posts

Tuesday, May 12, 2009

Riksgränsen med Jonas ;D



Oj oj oj oj oj!! Vilken spontanresa! Vilket äventyr! Det är sällan jag får följa med på såna här grejer men när det väl händer så ser jag fan till att sköta mig ;)

Jonas och jag var ute och körde runt hela halva gällivare förra veckan och han frågade om jag ville följa med till gränsen med honom! JA! Självklart hänger jag med sa jag och sagt och gjort, dagen efter vid 11.00 packade vi bilen och drog iväg. Det var meningen att vi bara skulle stanna en dag, det blev 2½ dag i otroooooligt väder och en liten sväng till Narvik åxå!!

Jag vet inte hur jag ska beskriva mitt förhållande till Jonas mer än att jag faktiskt älskar honom. Sen får han ta det hur han vill, jag hoppas att han blir glad och inte rädd. Jag är samma person som han trivs med.. ändå.

:)

Friday, April 24, 2009

Redbull & en massa nikotin!

Till Den Enda människan som jag vågar säga;

Jag älskar dig

till och verkligen Mena det!



En vänskap som började för 3 år sedan och som snabbt blev den bästa i hela mitt liv. Jag har aldrig bråkat så mycket med en vän, jag har aldrig skrattat så mycket med en vän, jag har aldrig mått så dåligt med en vän, jag har aldrig mått så bra med en vän, jag har aldrig haft så mycket minnen med en vän. Men det var värt allt om jag bara fick behålla henne i resten av mitt liv.

En människa som betyder så mycket för en måste man älska, det går inte att säga att man bara tycker om den personen för att hon är din vän, en tjej som vågar säga vad hon tycker, som vågar stå rak i ryggen och vara den hon vill vara och som vågar älska mig tillbaka för att jag är som jag är. Som vågar försvara mig och som vågar prata om mig. Visst vi har snackat skit om varandra, men när allt kommer till kritan så hittar vi tillbaka till det där lilla ordet; Förlåt. Och så är allt glömt. Som att vi aldrig har bråkat, vi har aldrig haft meningsskiljaktigheter och vi har hela tiden vetat att vi finns därute för varandra.

Jag skulle tippa att det är ett flertal personer i den här stan som är fruktansvärt avundsjuka och svartsjuka på min och Kristins vänskap, eller jag behöver inte ens tippa, jag VET att det är så! Men om vi skulle orka bry oss om Er/Dem så skulle vi fan inte få göra annat än skratta oss fördärvade. Hur kan man vara avis och sotis på människor som trivs tillsammans, det är väl fan så mycket bättre att det verkligen finns ÄKTA vänskap i den här sjuka och förvridna världen?!!

Jag har haft många, många, många vänner som har betett sig som om dom vore mina vänner och kanske har dom varit det just då.. kanske inte. Det enda jag vet är att det bara finns EN som har stannat kvar genom alla bråk, alla skratt, alla dåliga dagar, alla bra dagar och som delar alla minnen. Bara EN som jag alltid kommer att älska precis så mycket som man ska älska en människa som gång på gång visar vad äkta vänskap innebär och som har räddat ens liv.

Kristin, du är mitt syre i denna andefattiga värld,
Du är den som får min värld att se lite ljusare ut.
Du är den som ger mig hopp och nya idéer, du är den
som står bakom mig när livet känns slut. Du är den
som vågar säga åt mig på skarpen, du är den som visar
med hela ditt väsen att nu har Jenny trampat på en öm
tå. Men du är även den som vågar ge mig en kram och visa
att du bryr dig om.

Du är den som vågar vara busig och lite barnslig.
Du är den som vågar visa ditt rätta jag, som vågar
bli förbannad, som vågar skratta tills tårarna rinner och
som vågar skratta på "vårat" vis.
Du är den som jag kan bli djup med och sitta och diskutera
vattendroppar och sandkorn med.

Men du är även den enda människa som jag vågar säga detta till. Du är mitt allt, och jag tackar en högre makt för att du är min vän. Jag älskar dig och skulle i princip göra vad som helst för att du skulle få ha det bra. Till och med flytta till Irland! ;)

Där skulle vi leva på Röda tjurar och importera general portionssnus och köpa cigg för alla pengar som vi tjänade. Där skulle vi gå ut på lunchen, dricka en pint Guiness och sen gå tillbaka till vårt jobb. Efter jobbet skulle vi gå till närmaste puben, bredvid våran lägenhet och dricka oss fördärvade på billig, men djuriskt god öl och önska livet ur alla idioter av de manliga könet. Sen skulle vi gå hem, sova några timmar och gå tillbaka till puben på morgonen, ta en redig kaffe och ett flertal röda tjurar för att orka med arbetsdagen. Vi skulle leva på att inte ha det för bra, men ändå tillräckligt för att orka se ljust på framtiden. Och skrattet skulle alltid finnas i våra ansikten.. och känslan av att vara tillsammans med den man trivs bäst med skulle vara med oss hela tiden. Vi skulle ragga på varenda kille som hette Gareth, Terry, John, Anthony, James, Damien osv osv och vi skulle skaffa oss ännu mera minnen och säkert bråka en hel del. Men detta är bara mina sjuka fantasier... eller är det verkligen det??? ;)

Som sagt, Kristin, Du är mitt allt & vad som än händer, kommer du ALLTID att ha den största platsen i mitt hjärta. <3

Tuesday, February 17, 2009

nu har jag äntligen läst ut den!

Att älska som en porrstjärna var: vidrig, rolig och tragisk precis så som en 605-sidig bok skall vara. Hade den inte varit bra och spännande hade jag nog inte orkat mig igenom den. Men den får +++++ av 5 möjliga. Helt klart läsvärd!

Thursday, February 5, 2009

En sann historia om Jonas Hagstedt

av Jonas Hagstedt.
Även i mina blåaste stunder av misär och ångest så blir jag lycklig och skrattar mig igenom mina problem när jag läser denna berättelse. Så tack Jonas för att du är den du är och tack för den tiden som vi delade. :)

Jonas skriver om sig själv



Någonstans i sverige i en etta, som diffust kan vara en tvåa, men det är ingen som vet.

I soffan ligger det en människa som ser ut som en trasselsudd och ser på TV.
Hans insisterar på att relatera sin vardag till crack-pipor och negrer.
Till min inte allt för stora förvåning är han analfabet.
Jag tittar lite snett på honom och tänker ”dyslexi”.
Om jag skulle beskriva honom med ett ord, vilket jag hoppas att han aldrig ber mig
göra, så skulle jag säga: ”mentalsjuk”.

Han är upptagen med att ligga uppochner och läsa böcker samtidigt som han försöker
sträcka ut sina senor i vaderna.
Det ser mest ut som om han tränar för att kunna suga av sig själv.
Vad ska han göra när jag inte ställer upp?

Min dag idag har varit slö.
Jag har suttit framför Jonas metafor till crackpipa och surfat.
Jag vet inte hur man får en dator till en drog, men alla äro vi ju beroende av något
så varför inte.
Jag håller inte med honom, jag nickar bara tyst åt honom så han inte får för sig
att komma med fler ”smarta” idéer och störa mig när jag spelar poppit.
Poppit.. min stora kärlek här i livet.
Vem behöver individer när man har poppit.
En hel värld full av ballonger och monotona rörelser.
Ungefär som onani?
Man gör samma sak om och om igen och inte blir man nå smartare av det.

Kanske borde jag sluta med poppit och se mig om i världen?
Jag vet inte.
Om någon frågar kan jag alltid säga: Jo, jag har varit i Thailand och druckit mig full
på billig sprit.
Ingen behöver veta sanningen om att jag lever i en etta, som ingen vet om det är
en tvåa eller inte, med en människa som tycks leva sitt liv till 50% uppochner.
Hur skulle det låta?

Hej, jag heter Jenny.
Jag bor i gud vet vad på ett ställe.
Jag har en kille, men han är uppochner.
Han läser bara böcker hela tiden, men jag tror han låtsas för han kan ju inte stava.
Kan man läsa om man inte kan stava?
Jag vet inte, men han tycks kunna det.

Snörvlandes har han nu suttit i 10 minuter framför en spegel och försökt få fram
något.
Antingen är han väldigt egenkär eller så försöker han få billiga hallucinationer.
Jag vet inte vad jag ska göra med honom.
Kanske ge honom en sitt pinne som fåglarna har så kan han hänga uppochner när
han vill, så slipper han ligga och gnida sina 42:or mot mina tapeter i en timme i sträck.

Hela gårdagen for han omkring som en gnu och imiterade folk.
Jag tyckte mest han borde in på anstalt, men jag tror han skulle bli förolämpad om
jag sa det.

Jonas! Nu ska du till 32:an!

Nej, jag säger ingenting.
Jag låter honom hållas.
Kanske blir han normal en dag.
Men vad ska jag då med honom till?
Vad gör man med en människa som sitter normalt i soffan och stiger upp på morgonen?
Det låter ju läskigt likt ett liv!
Nej sånt vill man inte veta av.
Som asocial ungdom håller jag mig till min skumma kuf till pojkvän.
Kanske överraskar han mig en dag genom att göra något nyttigt.
”Men Jonas, vad bra du är, du har ju lärt dig stava!”
Men det lär väl aldrig hända, tror han får jobb på NASA innan han lär sig stava.

Hur skulle det se ut om vi hade en imkompetent ungdom som satt i styrelsen för NASA?

Ja idag har vi skjutit upp en satellit.
Ingen vet vad den gör eller vars den är på väg, men i den finns en leguan och en
bit korv om leguanen skulle bli hungrig.
Kanske får vi närkontakt av 3:e graden?

Nej, jag vet inte.

Min dag, som detta egentligen ska handla om, har varit tillsynes händelselös.
Jag har suttit framför datorn nästan hela dagen.
Jag vaknade på soffan för det gick inte att ligga i sängen med någon som immiterar en
bulldozer och ska vända sig hela tiden.
Det är som att försöka få lugn och ro på ett dagis.

Jag lade mig i soffan för att se film.
När jag lyckats stänga mina ögon och bege mig in i drömmarnas land känner jag hur
något kliar på handen.
VA I!!! Utbrister min hjärna.
Jag ler lite grann åt Jonas samtidigt som jag tänker ”vars är pistolen?”
Han står och ler och vill tydligen ha uppmärksamhet.
Jag drar undan mina fötter och låter han sätta sig ner.
I mina tankar ser jag framför mig hur en massiv pinne tränger ut ur väggen och knuffar ner honom på golvet så jag får somna om.
Har jag tur kanske han svimmar av syrebrist.

En stunds väntan..


Nej, jag kan inte somna om.
Jag får väl göra det bästa av situationen och stiger upp.
Jag ler harmlöst åt Jonas som riktar all sin uppmärksamhet mot TV’n.
Kanske borde han sova med den i stället, den tar ju mindre plats och han verkar hysa
stora känslor för den.
Varför skulle han inte det?`Den är ju från tidigt 60-tal och påminner i form och bild som hans mamma.
Stor, klumpig och gör vad som sägs.

Hans mamma ser ut som ett tåg.
Hon kommer tuffande genom hallkorridoren och ler sitt hemska leende och man vet att snart kommer frågan: ”Vill ni ha fika?”
Nej tack, svarar jag och tycker att efter 5:e gången borde hon lärt sig.
Har jag tur snubblar hon över tröskeln på vägen ut så får jag mig ett skratt i alla fall.
Ett skratt förlänger dagen...

Nu har jag ätit ravioli.
Jag kan äta hur mycket ravioli som helst.
Det är gott.
Mjuka fluffiga kuddar fyllda med malna kossor, kan man inte gilla det?
Det är ju det bästa som finns.
En skål med varm ravioli.
Man kan ju fundera på varför italienarna inte har tagit över världen när dom har
uppfunnit ravioli?
Men
å andra sidan, ett folk som inte kan göra smörgåsar utan att lägga
sardiner på dom borde inte få äga annat än en ugn och sitt läskiga
vetemjöl!

Jag har inget emot italienarna, bara deras läskiga sätt att göra varma mackor med sardiner på.
Har dom hört talas om smörgåsgrill?
Allt behöver inte vara en pizza!

Jag har förbrukat en stor del av min tid idag till att lära Jonas stava.
Det går inte att lära gammla hundar sitta, säger dom.
Jag tänker snarare så här: Man får inte slå folk bara för att dom inte fattar.
Med knuten näve under bordet sitter jag och tänker: säg fel, skriv fel, så får jag använding för min 10 kilos titanpanna!
Men inte.
Jag är för snäll.
Jag ler och skrattar lite åt hans stavfel och låter han hållas.
Kan han inte somna snart?
Han har ju hur mycket energi som helst.
Om man körde upp en kontakt i röven på honom skulle bodens strömförsörjning vara klar fram till år 2200.
Lyckligtvis lever han inte så länge, men han blir nog en fin komposthög.
Då ska jag plantera jordgubbar på honom, så får jag ut något bra av det iallafall.
”Här
ligger du bra” ska jag tänka och hoppas att det växer en riktigt stor
jordgubbe jakt vars hans ständigt babblande käft har varit.
Nu förmultnad och död.

Jag längtar efter framtiden lika mycket som en somalier efter varmkorv.
Kan det inte bli sommar snart?
Jag vill springa naken genom sprinkler systemen, rakt in i skolan.
Studsa upp och ner och flaxa med armarna och säga: ”Nu är det lov!”
Sedan skulle jag försvinna ut med en stringtrosa hängandes i hasorna.
Om polisen inte får tag på mig innan ska jag nog göra ett besök i kyrkan... naken.

Vi föds ju nakna, så varför inte.
Nu
ska jag ta mig en vila, äta lite Anco (som jag inte vet vad det
egentligen är, det är en drömprodukt från Jonas sinnesjuka medvetande)
Han tycks ha svårt att skilja på dröm och verklighet.
Kanske därför han springer ut i badhuset och glömmer sina badbyxor hela tiden.
Kanske därför han inte kommit på att snoppen ska hänga INNANFÖR byxorna på offentliga ställen.

Nej nu ska jag sluta skriva.
Jag tappade lusten när Jonas gjorde entré i en för stor t-shirt och smutsiga grå byxor.
Hans hår ser ut som ett paket svinto och jag skulle gladeligen gnida hans huvud mot spisen så den blev ren.
Fast det kanske skulle ha motsatt effekt.
Om inte annat kan jag ju gnida en limpa mot hans frilla så slipper jag smöra den.
Ska nog lägga honom i frysen nu, man ska inte slösa på bra fett.

HEJDÅ!!!


Tuesday, February 3, 2009

Spel

Varför?
Vafan i helvete måste ni killar spela spel? Jag blir fan

vansinnig på denna satans oärlighet och oraka sätt ni har!

Varför säga att ni tycker om en och att "vi" ska göra det och det, och då och då,
och att ni vill vara sååå jävla seriösa?! Det är ju bara bullshit!

Om ni inte vet vad ni vill så ge oss för fan inga förhoppningar, säg
inte att ni vill vara seriösa om ni inte menar det! Hojj.. är så sjukt
less på idioti! Det är så att man har lust och skrika;

Fuck off and die!

Men nää man ska vara den där blida jävla klängapan som inte kan säga
hejdå och ändå vill vara vän med er. Avskyr mig själv och honom just
nu..

Fast det har ändå inte varit bortkastat med den här resan, jag fick
ju mig en snygg tatuering och en minisemester med min bästa väninna.

Oh and btw.. sjukt nog så hamnade en av mina manliga bdbläsare/vänner i en av mina sexdrömmar inatt. :P

Såå helt bortkastat var det ju inte..

Men.. det är ju inte konstigt att man har sjukt dåligt självförtroende och blir blåare än blåast när killar beter sig såhär!

Tuesday, July 31, 2007

Чи-Ли - Лето



Nya favvolåten!

Monday, July 30, 2007

Need we say more?


Min älskling och jag.


Friday, July 27, 2007

Hur kan man älska någon så besinningslöst att det känns som om man ska
gå sönder inom en om man inte får andas samma luft som den människan?
Hur kan man känna så mycket för en enda människa? Det gränsar nästan
till besatthet.. Kan det vara bra? Undrar...


Nåja Snart bär det av till Sarvis.. :/
Jag vill inte. Vill inte dit!!

Men jag måste.

Saknar min sergi blj...Vill att han ska vara här så att jag får hålla om honom länge och pussa honom på pannan och massera hans huvud som han älskar.

Har städat och tvättat en massa kläder.. diskar för fullt nu..
Ont i huvet.

Bränner musik och flyttar över ryssmusik till min mp3-spelare så att jag slipper lyssna på gammeltjo.. hela jävla helgen.

*suckar*


Powered by ScribeFire.

Thursday, July 26, 2007

Nu är han på båten..

på väg till Tallinn, Estland..
Mitt hjärta gråter, det är som om något fattas mig.. hela tiden.
Hur ska jag kunna förklara för er som inte vet vem han är?
Hur ska jag kunna förklara mina känslor för er som inte känner mig?
Hur ska jag stå ut i 1 ½ månad utan honom?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Och nu på lördag är det släktträff i Sarvisvaara, åh vad roligt.. jag har köpt en 3 liters vinare så att jag har nåt att göra iaf.
Kommer väl träffa alla dom som man ska träffa och sen sitta i nåt hörn och gråta.

Usch.. Ser verkligen inte fram emot helgen. Myggigt. Jävligt. Och bara en massa främmande människor som man aldrig har träffat som ska säga si och så och åh va stor du har blivit, tror fan det jag fyller ju för fan 31 år!

Nåja en och annan känner man ju... men ändå.. jag är blå.

Tack Alina för att du finns och stöttar mig.. om en kvart fyller du år, hela 32 :)
Så senare imorgon kväll ska vi sitta du och jag och resten av "gänget" dricka kaffe och te och äta tårta. Fira dig och jag ska önska att vi snart sitter så igen när jag fyller år, med Sergei.

Vi satt ju och pratade en del jag å alina idag.. Tänk va mycket dessa grabbar har gett mig.. egentligen...

Sen jag träffade dom så har mitt liv fått en större mening, känns det som iaf.
Jag har fått jobb, jag har fått flera bra vänner som finns där livet ut, jag har börjat sakta men säkert lära mig ryska, jag förstår en hel del redan nu. När folk pratar, så förstår jag vad dom pratar om i stora drag.

Jag börjar sakta men säkert att kliva upp från dyngan jag har legat i, i flera år.. det ser ljusare ut nu.
Inget mera depp.. inget mer negativitet, ingen destruktivitet.. Allt är inte svart.

Jag lyssnar på "våra" låtar och minns hur det var.. och jag kommer alltid att älska dessa underbara pojkar som gav mig respekt, tillit och en hel del kärlek.

Sen det här med vänner.. Vänner kommer och går.. så är det alltid, synd att man ska komma underfund med det när man behöver sina vänner som mest och så finns dom helt plötsligt inte där.
Finns ju vissa. Men när jag nu har förändrats så mycket så är jag tydligen inte bra längre.
Försöker, men hon vill inte. Älskar henne. Men hon vill inte.
Orkar inte bråka. Lämnar henne ifred.

Du kommer när du kommer.. Jag stannar alltid kvar därnånstans i ditt hjärta.. det vet jag.


Alina. Du är en vacker människa som behöver en bra vän som kan följa dig och stötta dig i allt du företar dig. Ingen som fäller krokben för dig, som inte tar dig på allvar, utan en som tycker om dig för den du är. Tack för att du kom in i mitt liv, för att du lär mig att se ljuset i den mörkaste av tunnlar.



Ja tebja lublu!



Wednesday, July 25, 2007

Idag har jag sorg...


mitt hjärta.. har åkt..

vad ska man säga?
Alla andra säger att han inte kommer tillbaka om han får jobbet i finland...
Själv säger han nåt helt annat.

Jag gav honom mitt hjärta i symbolisk form idag/ikväll. Ett knallrosa stenhjärta som är han krampaktigt höll om. Mitt hjärta. Jag har tagit ledigt imorgon för det här är alldeles för mycket för mig att ta in.

Det kom som en chock. Alex skrev: Hi I have some news for you.. Sergi leaving today!!

WHAT?! blev mitt svar, varpå jag genast ringde upp sergey.. Alex svarade.. och bekräftade.

Där står jag på jobbet å mitt hjärta bankar i 300 blås och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Han skulle ju åka på fredag.. och vi skulle ju åka å fiska imorgon och va i helvete är det som händer?!

Vi festade till ordentligt som man gör när någon lämnar en i Ryssland. Som vi gjorde med Dimitri och Aleksy innan dom for. Vi firade för att dom skulle ha en bra hemresa. Jag var iofs ensam tjej med 7 grabbar... rätt ordinärt ändå. :) Fick ju veta en massa som ingen annan vet.


Men iaf.. Jo vi drack en hel del vin och öl och sergey sa att jag inte skulle vara ledsen.. hähä jag inte vara ledsen är som potatisgratäng utan vitlök, det funkar liksom inte. Så jag grät mest hela tiden, hånglade lite med min älskling och så skulle han åka.


FY FAN!
Alina skjutsade oss till tåget och att säga hej då till någon som man älskar så mycket som jag älskar honom är förbannat svårt att sätta i ord. Helst när han är för blyg för att prata engelska, även fast han kan en massa. Nåja. jag lät grabbarna säga hej då till honom, sen skickade jag iväg dem.

De sista minuterna var han min... och det han sa då etsade sig fast i mitt hjärta och INGEN kan någonsin ta det ifrån oss. Och nej. Jag tänker inte säga vad han sa, det är mellan oss men det finns fan inte något i den här jävla världen som kan separera oss.Njet. Net. Nada! Niente!

Efter nån timme så ringde han från tåget.. och förklarade på nytt vad Jag betyder för honom.

Och jag ler.. för jag vet det ingen annan i denna värld utom jag och sergey vet.


Skulle vilja passa på att tacka ett par personer som fanns med ikväll för att stötta oss båda och som bara fanns där för att det är tydligen "skönt" att hänga med Jenny...


  • Alina - För att du aldrig någonsin sviker. Du är en av mina stjärnor på min himmel och jag älskar dig för det.
  • Sara - Du tog mitt samtal på bron när jag VERKLIGEN behövde någon att prata med. Tack.
  • Alexandr - Du är min bror. Ja tebja lublu!
  • Alexandr #2 - Du är bara allvarlig men du är iaf ärlig. Snart är du på youtube.com hahha
  • Andrei - Nej. Njet. Snygg är du men du liknar min brorsa för mycket. Kan inte. Vill inte. hähähähä
  • Aleksy - No words needed. You are too much family. :)
Sergey Lomakin.

You are my sunshine. My life.
My love.
I'll wait for you until the end of the days.

And I'll keep your promise deep inside me until we
meet again.
I Love You!

U r my svyet!


Powered by ScribeFire.

Sunday, July 8, 2007

Om jag får...



Сергей Йенни



&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;bgsound src="http://web.telia.com/~u96301885/maksim-znaesh_li_ty.mp3"&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;


Kärlek är som sagt en märklig tingest.

Det kan slita sönder ditt hjärta
det kan såra dig fruktansvärt mycket
det kan hjälpa dig att förstå dig själv
det kan värma ditt hjärta
det kan lära dig att inse skillnader...

Jag vet en del om min kärlek..

Jag kan älska på avstånd
Jag kan älska mina vänner
Jag kan älska en människa som,
jag bara har träffat i 2 månader.
Jag kan älska mig själv.

Om 2 veckor åker Sergey till Estland.
Han kanske inte kommer tillbaka. Han vill komma, men han kanske får ett nytt kontrakt i
tyskland istället. "Maybe gallivare, maybe germany.."

Vi har pratat hela natten, älskat, pratat..älskat, och pratat. Det känns så jävla hemskt att just det här skulle bli min lott den här sommaren. Jag träffar en av de finaste människorna
på hela jorden, den vackraste själen och så åker han snart..

Han säger:" Jenny, if I come back, will u marry me?"
Jag frågar varför han vill gifta sig med mig och han säger: "Because u have a beautyful mind, and soul. And remember the first time we met, I said that u will marry soon..I did some reading in your hand.."
Efter det.. sa jag: Ja, om du kommer tillbaka så gifter jag mig med dig.

Egentligen så vet jag ju innerst inne att det aldrig kommer att bli så, men det känns ändå som att det är nåt på gång. Som att det är något med den här 26-åriga, rysk/estniska killen med rakad skalle, lång som fan, varm och go att hålla om, som är värt att hålla fast.
Det finns en kemi där som jag faktiskt ärligt talat aldrig har känt med någon annan.
Jag kanske har trott att jag har det, men inte såhär.. Aldrig.

Det är som om livet precis har stannat upp och jag börjar inse att jag börjar bli gammal, att jag måste hitta min väg snart. Och att den vägen kanske börjar med honom.
Kanske att vi båda bli bättre människor med varandra.
Att vi kompletterar varandra på ett sätt som ingen har gjort förut.
Kanske är det bara drömmar, kanske inte.
Önskningar från våra bådas sidor om en kärlek som egentligen är omöjlig.
Vi kommer från så skilda världar och kulturer men vi har ändå något väldigt gemensamt, vi älskar varandra. Är det så fel att visa det för andra?
Är det så fel att känna så?

Ok han kanske har en massa problem i de städer där han är uppvuxen och där han bor, där hans familj & barn bor.
Men jag har ju mina problem här, världen är förbannat liten och när man nu för en gångs skull träffar någon som man känner att man kan förändra saker med, varför ska man då inte ens försöka ge det en chans?

Så om jag får..
Får jag då älska honom och få bli älskad tillbaka?

Wednesday, June 27, 2007

Truth in Love



I förrgår gjorde jag min 5:e tatuering!
Det är en text på ryska som betyder "Truth in Love" = Истинa b любви
Varför jag gjorde den på ryska vet ni, därför att jag ville inte ha något som alla andra redan har och därför att det är något som står mig väldigt varmt om hjärtat.

Man ska vara sann mot sig själv och andra, man ska vara sann i sin kärlek till andra och man ska älska, man ska kunna visa att man älskar sig själv och att det är sanningen som betyder något i det stora hela.

Precis som Jesus tydligen har sagt, fast det fick jag reda på först igår.
Bilder på tatueringen finns på min pixbox. http://jennyzzen.pixbox.se
Fast jag kan ju slänga upp en bild här redan nu.. så får ni en förhandstitt.
:)

Tatueringen sitter på vänster underarm och B:et i mitten på texten är snorgrön!
*hähäh* Fast det måste man se live för att upptäcka, jag har försökt ta bra bilder på den, men vitbalansen stör för mycket..
Nåja ni ser ju ändå lite. :)

Vänligen kommentera!

Thursday, June 14, 2007

Isaksson, Mitt hjärta



Det här var det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv tror jag.
Min älskade kissekatt är i himlen nu.
Sorgen sliter i mitt hjärta, jag och Petterson får klara oss utan
vår lilla vita boll nu.

Saknaden kommer att vara enorm.
Men han har det bättre där han är nu.
Där får han jaga möss, sova och äta vad han vill..

Älskade underbara kattskrälle!

R.I.P Isaksson Olofsson 14/6 2007

Du hann nästan fylla 3 kattår.

Jag älskar dig.

Sunday, June 10, 2007

Wow!

nej inte spelet... herregud, jag har inte spelat det spelet
på fan flera månader!!

Men WOW!!!!!!
Fan vilken mysig helg...med honom!
Av respekt..gentemot en person, så
ska jag inte skriva exakt vad vi har gjort..
Men där slutar respekten.
Jag känner inte henne.
Vet inte om jag vill lära känna henne heller.

Men så är det ju med ex.
Man vill inte riktigt veta.
Även om det är oundvikligt.
Lite måste man ändå veta.

Aja.. På torsdag så måste en
av katterna komma till katthimlen :(
Urs.. jag mår riktigt dåligt av det.
Vill ju inte. Älskar ju mina kattor.
Men av olika omständigheter så
måste det bli Isaksson som får
lämna oss.

Den här helgen har iaf varit helt jävla underbar, tack älskling! För du är verkligen min älskling och det kommer du aldrig att kunna komma ifrån. Hur mycket vi än bråkar och har bråkat så älskar jag att kramas, pussas och vara med dig. Du är kärlek. Du är min största och finaste kärlek. Du gör mig hel. Det har du alltid gjort.

"..Vackert är ditt ansikte som

målar min själ i guld och blå safirer.."
Minns du när jag skrev den till dig?
Den är tidlös.. för det är precis så jag känner för dig ännu.
Kommer nog alltid att känna så.

Om du har glömt den.. dikten.. så kommer den här igen! :)

Vackert är ditt ansikte som
målar min själ i guld och
blå safirer

Otrolig skönhet spirar på
dina kinder likt dagg av
silver

Mitt hjärta fäller rubinröda
tårar för varje sekund
som du inte är hos mig

Din mun är som en vacker röd ros,
där dina läppar är kronbladen

Din andedräkt är som vårens milda bris,
där mitt hjärta för evigt finns

Dina ögon är som två små blå
laguner, där dina ögonfransar formar palmerna

Ditt ansikte är ett landskap av otrolig skönhet,
en mjuk beröring och dina linjer blir till ett leende.
En till och du välkomnar mig in i din värld.

Så vacker du är, mitt hjärta.

Jag ser dig.

Thursday, June 7, 2007

En händelse..

Jag har en hemlis..!
Och jag är lycklig!
Jag är faktiskt så jävla glad, att jag
knappt kan fatta att det är sant.

Är det sant?

Är det verkligen sant?

Ni som vet..är skeptiska..
det förstår jag att ni är.
Men jag är lycklig.

Så jävla lycklig!

Tack du underbara människa
som gör mig till den jag är.
Tack för att du uppskattar mig
för att jag är den jag är.
Tack för att du alltid finns och har funnits
även på avstånd.

Du är min.